SERENÄDA DAL MAT D’ AMÓR

Tratto da “Alfredo Zerbini – Tutte le Poesie” (1965)

L’ é zà da ‘n po ch’ a t’ fe l’indifarénta…
Parchè? Co’ t’ òja ditt? Co’ t’ òja fat?
Parchè färom patìr, acsì, par njénta?
Parchè, parchè razär cmé can e gat?

Me mädra la m’ à ditt: “S’ la ne t’ vól mìga
va insèmma a ‘n’ ätra, fa mént a mi.”
Mo da sta béla bòcca, chi ‘m’ dezlìga?
Cmé pòssja fär s’ a ne ‘t me pjäz che ti?

Ritornél

Mo guärdom, guärdom bén, guärdom in-t-j òc’
s’ a t’ vól capìr che mi ‘t’ vój bén bombén.
An vèddot mìga ch’ a t’ stagh dednàs in znòc’,
che p’r i to bäz a gh’ stagh a tór dal vlén?

No, no! … Täz zò! Sta pu dir njént!
S’ an t’ me vól mìga, stàmol gnànca dir.
Stär sénsa ti! … Mo pénsa, che tormént!
Sta chi con mi, stam mìga fär morìr!

A gh’ à ragión chi diz ch’ j ò pèrs la tésta,
a gh’ a ragión chi diz ch’ són mat d’ amór.
Mo co’ ‘m’ impòrta a mi? Néva o timpésta,
dednàs a la tò ca’ mi gh’ las al cór.

La vìtta l’ é ‘csì brùtta, e ti ‘csì béla
ch’ a t’ la pòl fär dvintär un paradìz.
P’r avér’t atàca, a gh’ las ànca la péla,
a sfidd tùtta Pärma ch’ an m’ é gnàn’ davìs!

Ritornél

Mo guärdom, guärdom bén, guärdom in-t-j òc’
s’ a t’ vól capìr che mi ‘t’ vój bén bombén.
An vèddot mìga ch’ a t’ stagh dednàs in znòc’,
che p’r i to bäz a gh’ stagh a tór dal vlén?

No, no! … Täz zò! Sta pu dir njént!
S’ an t’ me vól mìga, stàmol gnànca dir.
Stär sénsa ti! … Mo pénsa, che tormént!
Sta chi con mi, stam mìga fär morìr!